Historien om Hällekis Musikkår

1997 gjorde de dåvarande medlemmarna Sofia Wolfbrant och Caroline Filipsson ett specialarbete om kåren. De har intervjuat personer och letat upp gamla skrifter och tagit reda på vad som hänt i kåren sedan 1919. Här kan ni läsa historien om kåren framtill dess.

Musikkåren bildas och utvecklas
När industrin kom till Hällekis på slutet av 1800-talet, sammanfördes automatiskt också mycket folk från Kinnekullebygden. Musiken utgjorde för en del av dessa ett gemensamt intresse och redan 1892 fanns en mässingssextett startad av Hellekis AB. Anledningen till att denna kom till, var antagligen på O. Hillfors initiativ och hans stora musikintresse. Efter att sextetten sedermera nedlades bildades år 1919 Musikföreningen Viljan och därmed hade Hällekis musikkår grundats. Det officiella begynnelseåret för Hällekis Musikkår är alltså 1919 och år 1925 bytte musikkåren namn till Hällekis Blåsorkester. 1969 ändrades det åter igen, då till Hällekis Musikkår vilket också är namnet på kåren idag. År 1959 anslöt man till Sveriges Amatörorkestrar, RSAO.

1925

De första medlemmarna i kåren var: Gunnar Axelsson, Folke Hallén, Einar Korsell, Harald Lundkvist, Viktor Lundkvist, Linus Olsson, Conn Sandberg, Bernhard Vinberg och Karl Vinberg.

De instrument som använts av mässingssextetten ägdes av disponenten i Hällekis och denne ville inte hyra ut dem till den nybildade föreningen. Detta för att han ansåg musikerna vara för unga och okapabla att utföra seriös musik. Inte heller tillät han dem att öva i den, för gamla hällekisbor, kända ”Lokalen” (Hällekis församlingshem). Detta medförde att musikerna tvingades att inhandla nya, dyra instrument och leta efter en annan övningslokal. De första instrumenten bestod av en sextett och inköptes 12 juli, 1919 från Ungdomsstjärnans Förlag i Osby för 750 kr. Kontant betalades 450 kr och sedan avbetalade man 50 kr i månaden.

I Hällekis fanns dock ingen lämplig övningslokal till förfogande och man fick istället söka sig till Gössäter, där det fanns tillgång till en barack att öva i. Senare fick man dock hyra Folkets Hus i Gössäter, vilket satte musikintresset på prov. Först fick man nämligen gå den långa vägen till Gössäter och därefter bemöda sig med att värma upp den kalla lokalen i förväg för att få en billigare hyra.

Men envisa som hällekisbor är hade man fortfarande inte glömt disponentens misstro om deras duglighet och de ville därför visa vad de gick för. (Dessutom hade de antagligen ”Lokalen” i bakhuvudet). Den 3 februari 1923 när disponenten fyllde år tågade därför de kluriga musikerna till hans hem för att uppvakta honom genom sin musik. Disponenten blev förstås smickrad och snart hade den entusiastiske kåren sin lokal igen. Tala om vilja!

Även ”Lokalen” var ett köldhål och man fick även där elda rejält i kaminen. Men de som vet hur en gammaldags kamin fungerar förstår ju att det endast var de som satt närmast som kunde njuta av värmen. De andra fick sitta med tjocka kläder på sig och huttra.

Efter ett antal år bytte man lokal till småskolans lokal (sedermera kiosken) då man fått konkurrens om övningstillfällena. När småskolan senare såldes till en privatperson övade man istället i nuvarande Hällekis skolas lokaler. Senare bytte man övningsplats till Hällekis Folkets Hus som senare revs. Idag sker övningarna i det nybyggda Hällekis Folkets Hus.

Under årens lopp har flertalet medlemmar arbetat vid cementfabriken i Hällekis, vilket också har betytt skiftarbete. Detta har medfört sina svårigheter vad gäller övningsnärvaron. De första åren övade man tisdag, fredag och ibland dessutom söndag. Idag är det ett övningstillfälle per vecka.

En dröm i början av musikkårens historia var att någon gång kunna anlita en yrkesmusiker. På den tiden lärde man varandra obetalt att spela på den lilla fritid man hade. Man fick försöka kombinera sitt arbete, musik och familj så gott det gick, något annat hade man inte tid för. Fabriksmatsalen användes ibland som undervisningslokal på rasterna, men alla tillfällen till övning togs i akt. Det kunde till och med hända att man möttes ute i skogen där en spelade medan en annan högg ved och rättade eventuella fel. De stora drivande krafterna vad gäller musikundervisning var vid starten Folke och Elof Hallén.

Noter och uniformer
För att en samordnad musik ska kunna framföras krävs ju förstås spelbara noter, vilket man kanske inte alltid tänker på. Till en början var det svårt att skaffa noter även om en del marscher eftersändes från England. Det som fanns på marknaden kom oftast från Tyskland, var svårt att få tag på och dessutom avsett för större uppsättningar. De ynglingar i musikkåren som gjorde militärtjänstgöringen försökte därigenom komma över bra och passande noter, men militärarrangemangen visade sig vara för svåra för en amatörkår som Viljan.

Elof Hallén fick sedermera höra talas om en göteborgare vid namn Helge Damberg som brukade skriva noter till mindre orkestrar. För detta tog han en krona per blad. Elof kontaktade denne man och i fortsättningen blev han en viktig notskrivare för kåren. Det var först när musikskolan bidrog med elever till kåren som man fick leta efter andra, eftersom kåren då blev för stor för hans uppsättningar. Men än idag framförs faktiskt vid varje vårkonsert de mest kända vårmelodierna i ett potpurri av Damberg.

När kåren började etablera sig och ha många spelningar, kom det inom kort på tal om att man borde skaffa sig en uniform för enhetlighetens skull. Därför inköptes 1925 ett antal vita mössor till kårens medlemmar.

Detta var förstås ett stolt ögonblick och man samlades i Falkängen för att gå vägen till Råbäck där man fotograferade sig och framförde sin musik. Efter ett tag inhandlade man också vita byxor, vilka man dock endast använde en kortare tid eftersom man, som noggranna hällekisbor, tyckte det var opraktiskt med vitt.

Nya uniformer 1989 Historian
Nya uniformerna i Hällekis Musikkår 1989

De första kompletta uniformerna inhandlades för en mindre summa på 50-talet av Volvo i Skövde. Dessa var mörkblå militärkostymer i vilka herrarna förmodligen utgjorde en stilig skara. Sedan skulle en kostym i brunt användas för att återigen gå tillbaka till en blå av modernare stuk. Idag, 2005, kan vi stolt presentera våra nya kostymer i mörkblått med öljett. Det var vid kårens 85-års jubileum 2004 som de nya uniformerna visades upp för första gången och för att klara av en så pass stor kostnad som det ändå innebar att köpa in allt detta nya, bidrog Skaraborgs Sparbank med 100 000 kronor. Den otroligt värdefulla checken överlämnades vid jubileumskonserten i Götene Folkets Park, och för att visa vår tacksamhet framförde vi vår musik i olika sammanhang i kommunen under 2005.

Traditioner
”För musiklivet på trakten, inte bara Hällekis samhälle utan vida omkring, betyder Blåsorkestern mycket. Den har en stor repertoar – marscher, gammal dansmusik, nya schlagers, konsertmusik. Med aldrig svikande intresse över medlemmarna.”

Detta kunde man läsa i NLT, 21 mars, 1956 och man kan av det förstå att musikkåren alltid har varit mycket populär i sin omgivning. Därför har en del traditioner uppstått där kåren varit ett givet inslag. Den äldsta av dem är de traditionella 1:a maj-marschen genom Hällekis som går av stapeln varje år klockan sju på morgonen och väcker upp samhället. Kårens marschering denna dag har med åren blivit ett vårtecken eftersom de spelar oberoende av väder. Detta är något som alla hällekisbor växt upp med, för som en ortsbo uttryckte sig:

”-En enda gång genom åren har det hänt att jag försummat 1:a maj-marschen, detta på grund av snö. Det året blev det heller ingen riktig vår…”

Under många år deltog man också i 1:a majdemonstrationer i Skara och Lidköping och på Valborgsmässoafton ger man än idag en vårkonsert i Hällekis.

En annan spelning som återkommer år efter år är den traditionella julkonserten. Den äger rum i adventstid i ett välfyllt Folkets Hus där en blandad repertoar framförs. Som vana har man vid denna konsert att bjuda in en konferencier med talts gåva och som presenterar kårens eller eventuella gästers framträdanden på ett underhållande sätt. Vanligtvis avslutas julkonserten med den kära julmarschen ”Tomtarnas vaktparad” och då är förstås tomteluvorna på plats.

Förr spelade man även på julaftons kväll vid den stora julgranen på torget (nuvarande dammen) och för att hålla värmen uppe fick man elda med koks som man själva införskaffat. Under åren har kåren också spelat på många fester, danskvällar, jubileer, demonstrationer och invigningar. Den första tidens spelningar utgjordes faktiskt mest av dansmusik och flera av veckoslutets kvällar ägnades åt att roa danssugna i trakten. Dansen började vanligtvis redan vid 18.00 och höll på till långt in på natten.

Musik på Bruket 2006”Den första tiden spelades dansmusik enligt den tidens sammansättning av musikarrangemang. Det är rena nostalgin att se en dansbana en söndagseftermiddag klädd med lövruskor och mässingsinstrument som glänste i solen. Solen lyste som bekant alltid när man ser tillbaka på sådana händelser. Flickor i ljusa klänningar och pojkar som kunde dansa lika bra i en smäktande vals som i en klämmig hambo.” Detta skrev Erik Storm i NLT 26 oktober, 1979 och det är nog till hans glädje som en ny tradition infördes 1989, nämligen ”Musik på Bruket”. Målet med arrangemanget är att låta blåsmusiken fortleva i trakten och dessutom stödja Falkängens verksamhet. Initiativtagaren till detta var nästan enbart Stig Johnsson.

Falkängen i Hällekis består av åtta gamla arbetarbostäder med tillhörande uthus och genomlöps av en unik gammal bruksgata. Idag används flertalet av husen till hantverksbutiker och på försommaren varje år fylls denna gemytliga bruksmiljö av musik.

Musik på Bruket är en festival för såväl unga som gamla där varierande musik och aktiviteter erbjuds. Programmet innehåller inslag av både proffs- och amatörmusik, framfört av ibland mycket långväga gäster. Eftersom musikfestivalen sponsras av diverse företag i trakten är entrén gratis och det ges fin möjlighet att njuta av musik av alla de slag.

För att ordna en festival av denna typ krävs en hel del av arrangörerna, allt för att få minsta detalj på plats. Därför måste samtliga medlemmar i musikkåren dra sittstrå till stacken, stort som litet. Den tyngsta biten bär nog ändå den kommitté som utses under årsmötet, men då Musik på Bruket är mycket uppskattat är allt arbete tveklöst mödan värt.

Som ett gott bevis på att själva idén är bra, ordnade våra tidigare Musik på Bruket-gäster från Osby i Skåne ett liknande arrangemang hösten 1996. Att även deras festival blev lyckad, bevittnade vi då vi gästspelade där under festivaldagarna. Tillställningar som dessa gör att musikmedlemmar med familjer kommer vararandra närmare. Detta är något som alltid varit mycket viktigt för Hällekis Musikkår. Gemenskapen familjer och kårmedlemmar emellan har alltid varit stark och kamratandan god. Man har spelat för varandra på såväl födelsedagar och bröllop som begravningar.

Kårens verksamhet idag (1997)
Idag består kåren av ett trettiotal medlemmar. Åldern sträcker sig från 15 till 90 år och fördelningen mellan könen är jämn.

Varje termin medför förändringar vilket också sätter sina spår i kåren. Anledningen till att så många ungdomar är med och spelar i kåren, är nästan enbart den kommunala musikskolans förtjänst. Utan den skulle kåren definitivt inte kunna upprätthålla sin verksamhet. Och i spartider där man lägger ner musikskolor och drar in bidrag, kan det bli ödesdigert för Hällekis Musikkår som ju faktiskt utgör en betydande del av det kulturella musiklivet i Götene kommun.

Efter att från allra första början ha bestått av endast ett fåtal instrument, har med åren såväl instrument som stämantalet utökats. Idag består kåren av slagverk, bastuba, trumpet, trombon, saxofon, flöjt, klarinett, horn och efonium. Denna sammansättning gör att kåren kan framföra ett allsidigt program, som består av både gamla och nya låtar. Utöver alla de noter som kåren samlat på sig i arkivet under årens lopp, köps varje år in ett antal nya uppsättningar. Ibland görs även utbyte med musikskolans samling.

För att en orkester ska bli omtyckt och inspirera musikerna, måste förnyelser ständigt ske. (Även om det är viktigt att bevara traditionerna). Det gäller att ta nya initiativ som passar både den äldre och den yngre generationen. Ett exempel på detta är att få lära sig att marschera efter konstens alla regler. En orkester med ett stort samspel och ett snyggt och proffsigt uppträdande imponerar på publiken, vilket vi ju själva har nöje av.

Dirigenter och eldsjälar Då Viljan startade år 1919 hade man ingen utsedd dirigent utan någon av musikkanterna blev helt enkelt utsedd till att ”stampa in” varje musikstycke. Den förste riktige dirigenten blev Folke Hallén och efter honom har många olika personer hållit i taktpinnen:

Folke Hallén 

Elof Hallén                                         Bild från 20års jubiléet 1939

Sven Carlberg (gästdirigent)

C-G Ellström (gästdirigent)

Kurt Westerling

Bernt Ekström

Tenho Vuorikoski

Lennart Löfstrand

Teuvo Korhonen

Rolf Ekholm

Lena Öberg

Jarmo Korhonen (vikarierande)     

Anders Thorén

Lena Öberg

Magnus Andersson

Lena Öberg (nuvarande)

Något som är värt att notera är att Hällekis Musikkår ända sedan starten har haft en fungerande styrelse som har drivit föreningen framåt.

Några som också verkligen är värda att nämna beträffande kårens fortlevnad och som har tillfört mycket entusiasm, är Erik storm, Folke Hallén och Elof Hallén. Dessa ägnade stora delar av sina liv till musiken i kåren. På senare år har dessa efterföljts av andra eldsjälar som Rolf Ekholm, Stig Johnsson och Stellan Hallén.

Efter Stig Johnssons bortgång 1996 kom idén att man skulle bilda en minnesfond i hans namn, avsett till ett årligt musikstipendium som en uppmuntran till musikglada ungdomar i Götene kommun. Stig Johnsson var en man som levde för musiken och ungdomarna och var av dem också oerhört omtyckt. Stipendiet förvaltas av Hällekis Musikkår och varje år utser styrelsen tillsammans med de närmast anhöriga stipendiaten.

Ekonomi Den ekonomiska biten i en förening kan lätt ställa till med problem och kräver därför en god planering samt sund pengahållning. Förr fick man in en del pengar genom dansmusiken man spelade, men på senare tid har, utöver spelandet, bidragen från kommunen och företag fått en större betydelse.

Hällekis Musikkår 2013 (av Susanna Rytterås)

Idag, 2013 är Hällekis Musikkår en aktiv musikkår som har omkring 25 aktiva medlemmar i från högstadieåldern och uppåt. Vi övar en gång i veckan på måndagar 18.30-20.30 och har några traditionella spelningar som vi gör varje år.  Året har i många år börjat med att spela i Skara på deras Påskparad. Det gjorde vi ej detta året men hoppas vi får göra det igen. Valborgsspelning på kvällen på Falkängen i Hällekis. Sedan upp tidigt dagen efter på 1 Maj för att marschera in våren för att sedan åka till Skara och spela i demonstrationståg. Sedan är det 6 Juni vi firar i Götene och ibland även på en till plats. Vi avslutar alltid terminen med en sommarkonsert i Juni i Österplana Kyrka vilket brukar uppskattas mycket av både musikkåren och publiken. Året avslutas med vår egna julkonsert som som sker i slutet av November eller början på December i vår övningslokal Folkets Hus i Hällekis men kanske är traditionen bruten då vi i år testar att ha vår julkonsert i Medelplana Kyrka. Vi avslutar året med en härlig julkonsert 3 advent ihop med några av Götene Kommuns körer, vartannat år i Holmestad och Hangelösa Kyrka.

Emellan får vi ofta uppdrag på andra spelningar vilket är kul. Mycket ideellt arbete krävs för att få musikkåren att gå ihop, alltifrån övning på sitt instrument hemma till styrelsearbete.

2014 av Susanna Rytterås

Folkets Hus i Hällekis har funnits sedan 1992 och varit musikkårens plats för övning och vi hade även ett rum på övervåningen där vi förvarade alltifrån noter, notställ, arkiv, några uniformer, instrument m.m och som ledsamt nog brann upp 10 juli 2014. Vi står i nuläget utan lokal och får fokusera på vår historia som komma skall. Vi får vara glada för den dokumentation som finns kvar, det arbete som Sofia Wolfbrandt och Caroline Filipsson gjorde 1997, ett par pärmar i privatägo, det som finns bevarat i Bruksmuséet på Falkängen som är ett tjugotal bilder och det som undertecknad hann lägga upp på hemsidan under Arkiv.

Vi hoppas nu från mycket stöd från alla håll och kanter så att vi kan fortsätta skriva historia och fortsätta vårt 95-års jubileumsår.